Skriver av mig - Ida Berglund, min fina vän..

Datum: 2012-07-04 - Tid: 23:03:00 Kategori: Mina texter
Jag måste bara skriva av mig, detta är min dagbok på nätet och jag skriver vad jag vill i den, eller hur? Om du inte accepterar vad jag kommer att skriva i detta inlägg så kan du lika gärna dra nu. Du behöver inte läsa detta inlägg och sedan kommentera något elakt och idiotiskt, för jag skrattar bara åt dig.
-
Jag vet inte hur jag ska börja eller vart jag ska börja.. Min fina vän, Ida Berglund Persson och hennes pojkvän Robert Englund dog för exakt 10 månader sedan. Hon vart påkörd vid en järnvägsövergång utanför Horndal straxt utanför Avesta. Det är så svårt att förstå, jag kan nästan inte förstå det. Att jag aldrig mer kommer att få träffa min fina Ida igen. Min bästavän. Dom fanns här alltid för mig dag som natt.
-
Oavsett vad det än var, så kunde jag ringa Ida och hon svarade.. Ida sa till mig ända sedan första gången vi pratade "Hur mycket än klockan är, så kan du ringa mig.  Oavsett vad jag än gör, så kommer jag svara när du ringer och försöka finnas här för att hjälpa dig". Dom små orden, betydde redan då verkligen allt för mig. Det har gått lite mer än 10 månader sedan jag hörde dom orden en sista gång. Men både Ida och jag visste inte att det skulle vara en sista gång. Jag trodde att jag skulle få höra dom orden flera gånger, iallafall minst en gång till i mitt liv. Ida skulle fylla 15 år och Robert var 20 år, Dom försvann härifrån alldeles för tidigt. Dom hade knappt börja leva sitt liv. Dom var så underbar, Deras skratt och leende kunde göra så många folks dagar. Idas röst var så otroligt fin, den fick mig att le och säkert tiotals personer till..
-
Jag har hört Ida flera gånger efter hon dog den 4 september 2011 klockan 23:03 säga "Erica, jag är inte död, jag lever. Jag finns vid Horndal, där vid järnvägsövergången alla säger att jag och Robert dog, fast uppe i skogen. Robert finns där också. Kom och rädda oss. Ta oss härifrån!" Varje gång jag har hört dom orden, har jag blivit så rädd. Miljontals tankar har snurrat runt i mitt huvud, tänk om hon lever fortfarande? Jag har försökt att få bort hennes röst ur mitt huvud flera gånger, men det går bara inte.. Det är omöjligt.
-
När jag tänker efter så har jag nog ännu inte riktigt förstått att dom är borta, att jag aldrig mer kommer att få höra Idas underbara och fina skratt. Att jag aldrig mer kommer att få höra orden "Hur mycket klockan är, så kan du ringa mig. Oavsett vad jag än gör, så kommer jag svara när du ringer och försöka finnas här för att hjälpa dig" igen. Att jag aldrig mer kommer att få träffa Ida eller Roberth igen. Det är så jobbigt att tänka positivt ibland, speciellt den 4;de varje månad. Men jag försöker varje dag. Försöker att tänka positivt och blicka framåt. Lämna det dåliga och lämna dom personerna som får mig att må dåligt och tänka dåligt. Men det är inte alltid så lätt, när det är folk som säger att dom förstår hur dåligt jag mår, och jag tror på det - men innerst innerst inne så vet jag att dom inte gör det.. 
-
Det är väldigt få jag kan prata om detta med, nästan ingen. För alla säger att dom förstår hur jag mår och hur jag känner det, och att dom finns här för mig om jag behöver prata. Men fuck it, dom gör inte det. Jag vet det, ingen kan förstå hur det är att förlora sin absolut bästavän när man behöver henne som mest verkligen. Det är så fruktansvärt jobbigt, att försöka klara detta själv. Att kämpa varje dag. Men har jag klarat 10 månader med tårar och sorg så klarar jag nog fler månader. Jag hoppas det iallafall, jag ska kämpa för att klara det. 
-
Ida, vi ses snart igen. Jag vet inte när, men jag lovar dig att vi ses. Jag hoppas på snart iallafall, för jag klarar inte länge till utan dig här på vår jord. Det är så fruktansvärt jobbigt. Jag kan inte sluta gråta, jag läser denna text gång på gång på gång. Det gör så ont inom mig när jag tänker på att ni är borta. Ida. du vaktar mig ovan, du är min skyddsängel och jag är så himla glad över att jag tog chansen att lära känna dig! :love: Du är inte borta, du finns alltid i mitt hjärta. Du lever med oss, fast bara lite före. Jag älskar dig min fina bästavän Ida Berglund Persson, föralltid! Vila i frid! :love: Ta hand om varandra nu så ses vi snart igen! Tio månader, så ofattbart.
 
Ida Berglund Persson - 1996.11.16 - 2011.09.04
Robert Englund - 1991.06.04 - 2011.09.04

Kommentarer
Postat av: tereseflinth - fotoblogg

sv; Åh ja det är inte så lätt :/ du kanske kan skriva av dig på bloggen om det så du på något sätt får en liten lättnad? Fast det gjorde du nu här såg jag!

Jorå dagen var okej, din då?

2012-07-05 @ 12:48:33
URL: http://teresehh.blogg.se

Kommentera inlägget här:

VIP??

Ditt fina namn?:

Din mailadress?: (only for me)

Har du någon blogg?:

Lätta på hjärtat:

Trackback
Follow on Bloglovin




Fotografi Skapande
Djur Bloggtips
Fester & högtider Bloggdesign
Kändisar Designtips
Natur Länkbyten
Porträtt Photoshop
Önskeinlägg
Resor, äventyr & städer
Självporträtt
Övrigt
Erica
Jag tipsar er Min diagnos
Mina videoblogggar Mitt liv
Om mig Texter
Annat roligt Mode & skönhet
Filmtips Outfits
Frågor & svar Mode
Inne & utelistan Skönhetstips
Julkalender 2012 Shopping
Musik Rabattkoder
Roligheter Wanties/vill ha
Tävlingar
Övrigt
Självförtroende
Sex & kärlek