Nästan varje kväll ligger jag och funderar på meningen med livet, finns det ens någon mening med livet när det ändå tar slut någon gång? Helt ärligt, så tror jag meningen med livet är meningslöshet. Tänk såhär, det finns en massa personer som säger "du har så mycket kvar att upptäcka, du är liten fortfarande etcetc", men man vet aldrig om man lever till nästa dag? Man vet aldrig det, men man får alltid hoppas på det bästa.

 

Det finns massa blandade känslor inom mig just nu, killar, skolan, vänner, familj etc. Det är så himla mycket just nu med skolan och en del bråk bland vänner och sånt. Sedan ska jag även försöka uppdatera här varje dag och svara på en massa fina kommentarer av er världens underbaraste läsare. Det är inte alltid så lätt, tiden räcker inte alltid till tyvärr. Jag prioriterar det viktigaste först i mitt liv, skolan och läxor, familj, vänner och bloggen. Jag vill bli "stor" bloggare, det vill jag verkligen och jag strävar efter det dagligen, tro mig. Min blogg är som min dagbok, fast på internet och jag bokstavligen brinner för att blogga, även om det inte alltid märks eftersom uppdateringen ibland är väldigt dålig så gör jag det.

 

Jag känner ibland att jag måste ta en paus från bloggen, bara kunna koppla av när jag kommer hem från skolan, kunna slippa tänka varje dag och kväll att jag måste fixa inlägg tills morgondagen osv. Det kräver väldigt mycket ork och tid till att göra välplanerade, bra och intressanta inlägg faktiskt, mer än vad många tror... Önskar ibland att folk bara insåg att ha en bra och intressant blogg krävs mycket arbete och man måste kämpa. En blogg blir inte stor för man uppdaterar 1 gång om dagen i 194043 år som vissa tror, nu överdrev jag lite men ni förstår?

 

Sen skolan är ett helvete rent ut sagt just nu, denna vecka har jag bara 2 prov, vilket är jävligt skönt faktiskt. Men det kommer bli värre, massa inlämningsuppgifter och prov innan betygen för höst terminen sätts, mina absolut första betyg någonsin. Jag strävar efter E (godkänt) i alla ämnen, men det krävs verkligen mycket energi och framförallt pluggande både i skolan och hemma. Men efter all tid jag har lagt ner, så har jag en känsla inom mig att jag inte kommer få ett E i varje ämne, utan kommer få F (inte godkänt) i något ämne och jag har en stark känsla att det tyvärr är engelska. Jag har missat ungefär 4 terminer engelska lektioner vilket är enormt mycket när man tänker efter. Man går ungefär 10 månader på 2 terminer, så har missat 20 månader med engelska. På 20 månader så kan man lära sig enormt mycket, eller hur? Men jag ska kämpa med allt, för jag vet att bara jag kämpar, så klarar jag detta för jag är stark och har enormt mycket stöd från familj, släkt, vänner och även er mina underbara läsare, jag älskar er alla! :love: